Bioenergi - en förnybar resurs

Bioenergi är energi som kommer från biobränslen, alltså bränsle av biologiskt material. Det kan vara ved och flis, energigrödor från åkern eller organiskt avfall från hushåll och industrier. Biobränslena kan också ha förädlats till exempelvis pellets, etanol eller biogas.

Biobränslen är förnybara och ger, precis som sol, vind och vatten och jordens inre värme (geotermik), förnybar energi.

Nästan koldioxidneutralt

När man eldar bränslen, fossila såväl som förnybara, frigörs bland annat kol i form av koldioxid, som bidrar till uppvärmningen av jorden — den så kallade växthuseffekten.

Detta utsläpp av kol kan dock kompenseras när det gäller biobränslen om återväxten av ny växtlighet är lika stor som uttaget. Biobränslen sägs ofta vara koldioxidneutrala, av två skäl:

• Den koldioxid som släpps ut i atmosfären vid förbränning tas upp igen av nya växter i form av kol.
• Om biomassan inte bränns upp kommer växterna ändå förr eller senare att dö. När de bryts ner frigörs i princip lika mycket kol som vid förbränning.

I teorin är alltså biobränslen koldioxidneutrala. De bidrar inte till växthuseffekten om det råder balans mellan tillväxt och förbränning. Fossila bränslen som kol, naturgas och olja är däremot inte koldioxidneutrala.

Men riktigt så enkelt är det inte. Produktion, transport och användning av biobränslen innebär aktivitet som släpper ut växthusgaser. Genom att göra en systemanalys kan man beräkna hur stora mängder växthusgaser ett visst bränsle ger upphov till. Sådana analyser visar att de flesta biobränslekedjor innebär ett utsläpp av växthusgaser. Men biobränslen ger ändå väsentligt mycket mindre utsläpp än fossila bränslen.

Ökad användning av bioenergi är ett viktigt verktyg om vi ska minska våra utsläpp av koldioxid och därmed vår påverkan på klimatet.

Bioenergi - en begränsad resurs

Fortfarande finns gott om biomassa, både i skogs- och lantbruk, som inte tas tillvara. Det innebär att produktionen av bioenergi kan öka betydligt.

Samtidigt ökar den globala efterfrågan på biobränsle, och framför allt på biodrivmedel som biodiesel och etanol som oftast framställs ur palmolja, sockerrör, majs och vete. Intresset har bland annat lett till exploatering av urskogar för att öka odlingsarealen. Samtidigt har de tidigare spannmålsöverskotten minskat vilket pressat upp priserna på spannmål.

Många befarar en framtida konflikt när de industrialiserade länderna är villiga att betala mer för biodrivmedel än vad uländerna kan betala för livsmedel. En ökad efterfrågan på bioenergi innebär alltså en risk för att energigrödorna kommer att konkurrera med livsmedelsproduktionen.

Jordens resurser (mark och vatten) kommer inte att räcka för att täcka hela behovet av bioråvara för livsmedel, el, värme och transporter. Det är därför viktigt att den här naturresursen används så effektivt som möjligt

Källa: Energimyndigheten

Mer bioenergi - vad innebär det?   En studie av olika markanvändningsintressen från Energimyndigheten.

Se även

Om förnybar energi, klimat och klimatförändringar på Naturvårdsverkets webbplats.  

FN:s klimatpanel IPCC

Andelen förnybart i Sverige I EU-sammanhang talar man ofta om andelen förnybar energi. Andelen räknas i princip som kvoten mellan förnybar energi och slutgiltig användning. Enligt det sättet att räkna är Sveriges andel förnybar energi 43,9 procent. För att nå de mål EU-kommissionen satt upp ska Sverige år 2020 ligga på andel på 49 procent.

Torv - långsamt förnybart I Sverige anses torv ofta vara ett förnybart bränsle, trots att det tar tusentals år för torv att bildas. Torv brukar räknas som biobränsle så länge den mängd torv som bryts varje år inte är större än den årliga tillväxten.

Förnybar energi i världen Enligt Energimyndigheten utgörs (år 2007) cirka 33 procent av energitillförseln i världen av olja, 26 procent av kol, 21 procent av naturgas, 6 procent av kärnkraft, medan den förnybara energin svarar för drygt 13 procent. Andelen förnybar energi skiljer sig dock kraftigt mellan olika delar av världen. I Afrika är närmare 50 procent av den totala energianvändningen förnybar, i Asien är nästan 30 procent förnybar och i Latinamerika 20 procent. I f.d. Sovjetunionen är däremot andelen förnybart mindre än 2 procent och i Mellanöstern mindre än 0,5 procent.