Spannmål som bränsle

Att elda med spannmål är billigare än att använda olja och el och ger spannmålsodlare möjlighet att nyttjade den egna gårdens resurser. Vid höga spannmålspriser lönsar det sig dock inte att elda spannmpl.

Att elda spannmål kräver mindre arbetsinsats än att elda med till exempel ved och halm. Spannmål är i princip ett "färdigpelletterat", torrt och homogent bränsle.

Men spannmålseldning ställer också speciella krav på eldningsutrustning och eldningsteknik. Som bränsle har spannmål helt andra egenskaper är trädbränsle. De här egenskaperna kan skapa problem vid förbränning. I takt med att kunskaperna växer och tekniken utvecklas blir problemen allt mindre.

Stora askmängd

Jämfört med trädbränslen som ved och pellets innehåller spannmål mer aska. Askinnehållet brukar vara 2-3 procent av torrsubstansen och askan kan dessutom vara mycket voluminös. Pannor som eldas med spannmål behöver därför askas ur oftare, enklast är att installera en utrustning med automatisk utaskning. Askutrymmet bör vara stort och rökgaserna bör lämna eldstaden i pannans övre del, så kallad överförbränning. Höga askhalter leder också till utsläpp av stoft, flygaska, som kan orsaka hälsoproblem.

Sintring och påslag

Aska från spannmål har en tendens att smälta i pannan, den sintrar. Då bildas hårda, ibland glasartade, beläggningar i förbränningszonen. Den smälta askan, slaggen, vållar driftstörningar och måste tas bort för hand.

Problemen men sintring minskar om man enbart eldar havre, som har en högre asksmältpunkt. Problemen blir också mindre om brännare är horisontalmatad, och om pannan är utrustad med rörliga delar, till exempel ett rörligt roster. I Danmark, där man ofta eldar rågvete som ha lägre asksmältpunkt än havre, blandas spannmålen ibland med osläckt kalk för att höja smälttemperaturen.

Korrosion och sura utsläpp

Spannmålseldning kan ge problem med korrosion på skorsten och panna. Det här beror på att spannmål innehåller svavel och klor som bildar syror om temperaturen sjunker så mycket att gasen kondenserar (fälls ut som vatten). Vid eldning av trädbränslen är rökgaserna neutrala eller svagt basiska. De sura utsläppen försurar också miljön.

För att minska risken för korrosionsskador är det viktigt att elda effektivt och hålla rätt temperatur. Helst ska vattensidan på pannan hålla minst 70 grader och rökgastemperaturen i skorstenens topp ligga på minst 70 - 100 grader. Genom att installera en rökgastemperaturmätare blir det lättare att hålla koll på temperaturen.

Undvik eldning vid låg last

Problem med korrosion i skorstenen blir mindre om skorstenen utrustas med en motdragslucka som späder rökgaserna med torrare luft. Installerar man ett helt nytt eldningssystem bör man välja en skorsten av keramiskt material som inte rostar.

Vid låga effektuttag kan det vara svårt att hålla temperaturen och man bör då undvika att elda med spannmål. Har man en ackumulatortank är det lättare att undvika eldning vid för låg last.

Sveriges tekniska forskningsinstitut, SP, har genomfört ett antal projekt i syfte att hitta lösningar på korrosionsproblemen. Försök har genomförts med rökgasbrunnar där de sura rökgaserna får kondensera, samt med iblandning av så kallat additivt. Additiven blandas i bränslet eller i förbränningsluften för att suga upp de sura ämnena.

 

Se även

Om tekniklösningar vid spannmålseldning  på Bioenergiportalen.

Om energivärden i olika spannmålsslag på Bioenergiportalen.

Närvärme med valfrihet Reportage på Bioenergiportalen.

Länkar

Spannmålseldning
ÄFAB:s webbplats

Fakta och forskning

Värm gården med spannmål  (pdf) Information från LRF.

Spannmålseldning på gårdsnivå  Enkätsammanställning av erfarenheter från JTI - Institutet för jordbruks- miljöteknik.

Tekniska och miljömässiga problem vid eldning av spannmål  (pdf)
Förstudie från SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut.

Forskning om spannmålseldning  hos SP, Sveriges tekniska forskningsinsitut.

 

Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2008-11-24
Skriv ut
6631332