Förbränning i teorin

Förbränning av fasta biobränslen skiljer sig på flera sätt från eldning med olja och gas. Såväl själva förbränningen som hanteringen av bränsle och aska är mer komplicerad. Det tar till exempel längre tid att starta förbränningsprocessen och att avsluta den. Glödrester kan finnas kvar i askan under lång tid.

Förbränningen påverkas av ett antal faktorer:

  • Bränslets beskaffenhet, främst fukthalt och styckestorlek
  • Bränsletillförsel – hur bränslet förs in i pannan och med vilken frekvens
  • Förbränningstemperatur
  • Uppehållstid
  • Förhållandet mellan andelen bränsle och andelen luft
  • Hur effektivt bränsle och luft blandas.


För att förbränningen ska bli så fullständig som möjligt måste temperaturen vara hög (900-
1 000 grader). Efter eldstaden, där bränslet förbränts, leds de heta rökgaserna till själva pannsektionen som har en så kallad vattenmantel. Här överförs värmen i gaserna till vattnet (konvektion).


Förbränning av fasta bränslen sker i fyra faser:

1. Torkning. 100 grader. Vattnet förångas och bränslet torkar.

2. Pyrolys. 300 grader. De flyktiga beståndsdelarna förgasas.

3. Förbränning av de flyktiga beståndsdelarna. 500-600 grader. Beståndsdelarna, som nu är i gasform, förbränns ovanför bränslebädden.

4. Restförbränning. 800-900 grader. Det fasta kolet och vissa tjäror förbränns i bränslebädden.

  

T T T

- Förbränningens tre T:n

  • Tid
  • Temperatur
  • Turbulens
  •  

     

     

    Bookmark and Share
    Senast uppdaterad: 2007-04-13
    Skriv ut
    6568721