(uppdaterat 111012)

Bioenergiportalens bloggare Ilse Hallgren och Magnus Ahlsten har varit med om att bygga den första gårdsbiogasanläggningen på Gotland, och ska nu ta itu
med den anläggning de planerat på sin gård.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BioenergiBloggare:

De bygger biogas på Gotland

När de bildade aktiebolaget Biogas Gotland 2006 trodde Magnus Ahlsten och Ilse Hallgren att de skulle ha gasproduktionen igång senast hösten 2008. Men att bygga en biogasanläggning gör man inte i en hast, och att vara pionjär är extra svårt. Deras gårdsbiogasanläggningar är de första som byggs av lantbrukare på Gotland.

– Vi har byggt marknad och produktion samtidigt, och det har varit jättejobbigt. Det är nog också svårare att få finansiering till en ny typ av verksamhet, även om intresset för biogas är stort och alltfler anläggningar nu byggs i Sverige, säger Magnus Ahlsten.

De har också en del annat att stå i, förutom biogasen. De är Gotlands största äggproducenter, har kycklinguppfödning, ekologisk växtodling, och äger skog och vindkraftverk. I januari 2008 började de blogga på Bioenergiportalen.

Vid tankstationen i Visby hamn finns första biogaspumpen på Gotland ...
... och en uppgraderingsanläggning som gör fordonsgas av rågasen.
Kommunens upphandling gav skjuts
Det skulle dock kunnat gå mycket snabbare med biogasutbyggnaden, om det inte hade varit så mycket trassel med ansökningar och förhandlingar med myndigheter och långivare, säger de båda.

– Det var egentligen först när Gotlands kommun gick ut och upphandlade biogas till kommunens bussar sommaren 2009, som det började hända saker, säger Ilse Hallgren.

Den upphandlingen tog de hem, och biogasprojektet har sedan dess vuxit kraftigt.

Från allra första början planerade de för en enda biogasanläggning på sin gård söder om Hemse. Sedan växte projektet, och nu har det också blivit en uppgraderingsanläggning med tankstation i Visbys hamn och en biogasanläggning i Bro, nordost om Visby.

På tankstationen i Visby kan såväl kommunens bussar som privata biogasfordon tanka. Själva tankstationen är ett gemensamt projekt med Lantmännen, och ligger granne med en bensinstation. Gasen köper de från kommunens reningsverk, som lämpligt nog ligger på andra sidan vägen och som leds via rör till uppgraderingsanläggningen.

Bygget i Bro startade i maj och stod klart i slutet av september.

 

 

 

 

 

Bro fick första anläggningen

Biogasanläggningen i Bro blev den första de byggde, och det gjorde de tillsammans med grisbönderna Anna och Jörgen Samuelsson, med 19 stycken f d sockerbetsodlare och med energikonsultföretaget Triventus.

Anläggningen kom till i rekordfart. De började bygga i slutet av maj, och anläggningen stod klar sista september 2011. Brådskan kom av att projektet måste vara klart och betalat senast sista september för att betodlarnas kompensation på 7 miljoner kr från EU för den neddragna sockerbetsodlingen, skulle få användas till anläggningen.

I Bro finns nu en 22 meter hög rötkammare och en brunn för inkommande material på 240 m3. Det material som ska rötas är i första hand gödsel och majs.

Från Bro ska rågas ledas i en 8 kilometer lång gasledning till Arlas anläggning i Visby, där den ska ersätta olja i värmepannan.


Rågas ska gå i ledning från Bro till Arla i Visby.
Alva står på tur

Trots allt jobb med anläggningen i Bro, vill de fortfarande bygga en biogasanläggning på sin gård i Alva, söder om Hemse. Planen är att den fullt utbyggd ska ge 1,6 miljoner kubikmeter rågas per år, motsvarande
1 600 kubikmeter diesel och två procent av det fordonsbränsle som används på Gotland.

– Vi har ett tillstånd sen hösten 2007 för den anläggningen, säger Ilse Hallgren.

Den anläggningen ska byggas 450-500 meter från gården, i närheten av det nya värpstallet. Den kommer att kunna ta emot maximalt 9 700 ton avfall per år. Man ska röta höns- och kycklinggödsel, energigrödor som majs, avfall från livsmedelsindustrier och slaktavfallet från de avlivade värphönsen. På gården blir det varje år 50 000 uttjänta värphöns och 3 000 ton hönsgödsel att ta hand om. Hönsen har hittills körts till fastlandet för destruktion.

– Det blir både billigare och mer miljövänligt att ta hand om dem här, säger Magnus Ahlsten.

I Alva ska man röta uttjänta värphöns, men även blanda i energigrödor och växtavfall som rutten potatis.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men det har krävt specialtillstånd enligt förordningar om hantering av miljöfarligt avfall, och kräver en steriliseringsanläggning invid biogasanläggningen som ligger tydligt avskild från värpstallet med egen till- och frånfartsväg.

Vill ta hand om hela kedjan
 
Magnus Ahlsten och Ilse Hallgren siktar på att ta hand om hela kedjan själva, från produktion till försäljning av gas och rötrest, för att undvika att bli bara råvaruleverantörer.
 
Av rötresten ska de göra ett näringskoncentrat med hjälp av teknik importerad från Tyskland. Sedan rötresten har avvattnats, efterbehandlas den till två näringsrika fraktioner av näringslösning döpta till Tade NK och Tade P (efter gotländska tade = gödsel).

Eftersom den avvattnas blir det mindre vatten att köra runt med, och mindre behov av lagringsplats för näringslösningen.
 

Näringslösningens kväve blir lättare
för växterna att ta upp, enligt Magnus Ahlsten. 

– Men den stora skillnaden mot traditionell rötrest, är att kvävet här kommer att omvandlas till nitratkväve, som är den kväveform som växterna har lättast att ta upp. Det minskar växtnäringsläckaget, som annars är ett problem vid användning av stallgödsel och rötrest. Genom att rötresten delas i två fraktioner, kan man också lättare anpassa givan till gödslingsbehovet, säger Magnus Ahlsten.
 
Han förklarar entusiastiskt att de kommer att göra nitratkväve av det kväve som finns i organiskt material, medan handelsgödsel tillverkas av kväve från luften i en energikrävande process.
 

Tekniken som används innebär också att en del av vätskan från rötresten recirkulerar i biogasprocessen i rötkammaren, så att substratet späds ut. Detta är viktigt när man använder hönsgödsel som substrat, eftersom det är så kväverikt och inte lämpar sig så bra i konventionell gasproduktion.

Stöd från myndigheter

Tekniken är känd sedan tidigare men har aldrig använts i ett sammanhang som detta. Det har gjort att Energimyndigheten har blivit intresserad av satsningen, och bidrar med drygt fyra miljoner av anläggningens investeringskostnader. Från Jordbruksverket finns via länsstyrelsen ett stöd på 1,8 miljoner.

– Det är jätteviktigt för oss att ha de stödet i ryggen, när vi förhandlar med bankerna, säger Ilse Hallgren.

Det är mycket pengar som ska fram. Anläggningen i Alva beräknas fullt utbyggd kosta 40-45 miljoner kr. 

Det blir i Alva som den andra biogaspumpen på Gotland kommer att placeras, och gasen som blir över där, ska fraktas i seriekopplade gasflaskor på flak till tankstället i Visby.

Magnus har en idé om att på tillbakavägen till Alva ta med uppsamlad koldioxid från uppgraderingsanläggningen i Visby. Koldioxid används för att avliva uttjänta värphöns, och den måste annars köpas in.  

Det blir allt fler som skaffar biogasbil på Gotland.
Från 1 till 68 gasbilar

Det är uppenbarligen fler än Magnus och Ilse som tror på biogas på Gotland. När de började blogga i början av år 2008, fanns en enda biogasbil på ön – deras egen. Hösten 2011 finns 68 gasbilar på Gotland, vid sidan av de fyra linjebussar som ska köra åt kommunen.

– För att det ska vara någon mening med biogassatsningen på Gotland, måste vi ha flera pumpar. Bara en i Visby funkar inte, säger Magnus Ahlsten.

Två pumpar räcker inte heller, även om det är en bra början. Magnus Ahlsten antyder planer på en tredje pump i Slite, med bara en högtryckskompressor och gas på flak som transporteras dit. Om detta får vi säkert höra mer, via Bioenergiportalens blogg.

Se även 

Skiss på biogasanläggningen i Alva (295 kb)

Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2013-01-16
Skriv ut
6684128